Stridsflygplan

Stridsflygplanet har en lång historia och i och med att den tekniska utvecklingen har gjort stora framsteg har även stridsflygplanen blivit oerhört avancerade.

Under första världskriget (1914–1918) användes jaktplan för att skjuta ner fiendens spaningsballonger och spaningsplan. Det första flygarässet var Roland Garros, en pilot från Frankrike, som monterat kulsprutor på flygplanets motorhuv. Problemet var att kulsprutan inte var synkroniserad med planets propeller. Flygplansdesignern Anthony Fokker (från Holland) var först med att utveckla ett jaktplan med en kulspruta som var synkroniserad med rotationen på propellern.

Utvecklingen av jetmotorer fick sin början under mellankrigstiden. Det var framförallt i Tyskland, England och även till viss del i Sverige som utvecklingen av den första jetmotorn för flygplan påbörjades. Jaktplanen var oerhört viktiga under andra världskriget och Messerschmitt var först med att utveckla det jetdrivna jaktplanet (Me 262) som var mycket snabbare än de vanliga jaktplanen. De tillverkades dock inte i några större antal och kunde dessutom inte användas som bombplan utan att förlora sin snabbhet. Däremot visade Tyskland att jetkraften var framtidens drivsystem. Ett av det största problemet var när jetdrivna plan närmade sig ljudvallen vilket flygingenjören Richard Whitcomb kunde designa bort under 1950-talet.

Idag fokuserar forskningen på en ny teknik kallad stelth som innebär att man vill minimera infrarödstrålning samt radarekon från stridsflygplanen. Dessutom vill man kunna öka planens manövreringsförmåga, integrerad ledningsförmåga samt egna upptäcktsmöjligheter. Dagens stridsflygplan (militärflygplan) utformas enligt deras stridsroll som exempelvis spaningsflygplan, jaktflygplan, torpedflygplan eller attackflygplan. Men vissa stridsflygplan har varierande sekundärroller som exempelvis JA 37 Viggen eller är enhetsflygplan som JAS 39 Gripen.